Min mormor har varit här och vi har suttit och pratat om lite saker. Och jag har gråtit som jag vet inte vad. Först blev jag hur rörd som helst av en sak hon berättade så att tårarna bara ramlade nerför kinderna och sen så kunde jag inte hålla tillbaka av detta ögonvatten .. Jag älskar att prata med min mormor och det har jag alltid gjort. Liksom min trygghet när jag var liten var mormor och inte mina föräldrar som hos dom flesta andra.
Den dagen min mormor går bort kommer jag gråta floder & helst av allt så skulle jag vilja att hon levde till det att hon blev minst 150, så att vi kunde dö samtidigt liksom. Vem ska jag gå till när hon är borta liksom? Nej usch, bara tanken gör mig gråtfärdig.
Jag älskar dig mormor ! ♥

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0