.

Bästavän sover här på lördag, Lovely!

Första gången vi bråkade.. Jag kommer så väl ihåg det. Det var på gymnastiken och något hade hänt. Helt plötsligt slutade du prata med mig och när jag frågade om jag gjort något så svarade du "Nej men inget" och sen gick du. Min allra bästavän pratade inte med mig längre. När mamma hämtade mig senare på kvällen så brast allt i bilen och jag började gråta i floder. När jag kom hem slängde jag mig bara på sängen och grät. Jag somnade gråtande och hela natten drömde jag om att våran vänskap kanske skulle ta slut här. När min väckarklocka ringde på morgonen vaknade jag gråtande och hela min kudde var blöt.
Jag åkte till skolan men efter första lektionen låste jag in mig på toan och satt där och grät. Jag orkade inte vara kvar så jag tog nästa buss hem och väl hemma la jag mig och bara grät i floder igen. Mamma kom hem från jobbet två timmar senare och hittade mig på sängen, gråtandes. Det var då du ringde. Ringde och berättade vad som hänt dagen innan och varför det blivit som det blivit. Och det hela var bara ett missförstånd egentligen. Men aldrig har jag gråtit så mycket i hela mitt liv som jag gjorde då. Jag var så rädd att vår vänskap skulle ta slut där och då. Att jag skulle förlora dig. Jag grät i telefon, men denna gång av lättnad. Lättnaden över att jag hade dig kvar, du betyder så sjukt mycket!
Älskling, lämna mig aldrig!


iloveyou♥