Cry Cry, Just Cry
Gråta är ju det ända man kan göra..
Om en & en halv vecka är det språkresa. Jag ska skulle åka till Tyskland med tyskagruppen.
Den här resan är något som jag och många andra har längtat efter sen i sexan då vi började ha språk. I 8:an så var det liksom "Gaah! Det är bara 1 år kvar! Vi har väntat o längtat i 3 år och nu är det bara 1 kvar!!". 9:an, dom allra flesta har längtat efter våra språkresor. "JAAAA! Det är två veckor kvar!!" Efter så gott som varje språklektion har det hörts snack om resorna i korridoren. "Kan du fatta att vi snart åker? 4 år av väntan o nu snart så åker vi!"
Jag har längtat sjukt mycket efter resan till Tyskland och blivit grymt taggad över att få åka till Berlin och göra alla roliga saker..!
Men nu, vad händer nu? Jag har blivit sjuk, såpass sjuk att jag knappt orkar gå upp/ner för trappen. Jag kan ju inte neka till att jag aldrig skulle klara av att gå runt med min grupp i Tyskland. Jag skulle ju inte klara av att spring ute, gå till alla grejer vi ska gå och titta på hela dagarna.
När jag kom och tänka på det här. Att jag antagligen inte kommer kunna åka med till Tyskland började jag gråta.
I fyra år har jag sett fram emot den här resan. Och nu skiter det sig? :(
Herregud.
Följer du inte med på språkresan? Stackars dig! :( Vi ska be för dig, så att du blir frisk och kan följa med. (Hittade förresten just din blogg, kul att så många bloggar nu för tiden.)
nej stackars dig :( lider md dig , verkligen ! försökte få mamma att skjutsa ut mig till dig imorgon md nån bra film & lite godsaker men hon vägrade :/ sa att smittorisken var för stor .. men hon lovade att om jag fick för din mamma så skulle jag få komma när jag kom hem från frankrike till dig på min lediga dag <3
älskade gumman ..<3
sv; absolut ingenting:p dudå?
fin blogg! :D :) ♥
kommentera gärna min
